Mina rottor

 "Den som inte har åkt transibiriska järnvägen, har heller inte sett världen"

Jaha, då har vi avverkat Transsibiriska järnvägen. Hela vägen från Moskva till Vladivostok. 9288 km lång.

Det har varit en fantastisk resa på 13 dagar som jag absolut inte vill ha ogjord. Vi var tre damer som åkte iväg och har haft otroligt kul tillsammans. Trots att vi har bott ihop så tajt har vi inte en enda gång haft en tråkig dag.

Resans syfte har nog varit lite olika för oss. Camilla ville fånga den ryska själen och själv ville jag uppleva den fantastiska naturen och folkslagen. Och allt det har vi lyckats med.

Vi stannade kvar första gången vid Bajkal som var helt underbart. Vackert, varmt och frisk luft. Långt borta från stress och jäkt bodde vi på ett homestay, två dagar,  hemma hos Galina som dessutom lagade all mat till oss. Vi blev bjudna på ryska specialiteter inkl. den berömt goda fisken Omol från Bajkal. Här åkte vi båt, promenerade längs Listvjanka och kom för första gången i kontakt med shamanism. Här köpte jag Angån, anden över Bajkal.

Efter det åkte vi tillbaka till Irkutsk för en övernattning innan vi skulle ta tåget vidare till Ulan Ude. Staden hade fina gamla träbyggnader med ett överdåd av snickarglädje, men tyvärr var luften urusel att inandas. Så enligt mig kan man utan att gräma sig hoppa över denna stad och forsätta vidare till Ulan Ude efter Bajkal.

Ulan Ude var tillsammans med Bajkal det bästa på hela resan. Här stannade vi två nätter på hotell Gezer och det var här man första gången fick den rätta känslan av att befinna sig i fjärran östern.
 Här hette vår guide Kira och hon var av Buryatisk härkomst. Buryaterna är ett folk närsläktat med Mongolerna. Hon tog med oss till en berömd datsa och berättade en massa om Buddismen. Vi hade turen att komma in under bönestund i ett av templerna (det fanns mängder av tempel på området). Vi gick en själavandring och lärde oss de olika vördnads tecknen. Området var fridfullt och vackert med stäpp och låga berg i fjärran.



I Ulan Ude besökte vi även ett Etnografisk museum som var oerhört intressant. Vi åt middag i närheten på en Buryatisk resturang inhyst i jortor.
Många resenärer hoppar över Ulan Ude och fortsätter den transmongoliska järnvägen genom Mongoliet och ner till Peking, men det tyckte nog vi är lite synd för Ulan Ude har mycket intressant att erbjuda. Här lever olika folkslag i harmoni med varandra och respekterar varandras seder och kulter. Här blommar shamanismen, buddismen och rysk-ortodotska religonen sida vid sida och vördas av de flesta invånarna.

Sen var det dags att forsätta tågresan. Det var den sista med tre övernattningar ombord innan vi nådde slutmålet, Vladivostock. Här blev vi inkvaterade på ett riktigt flott hotell med jätterum för oss tre.
Vladivostock är byggd på en udde med vatten på båda sidor. Det är otroligt kuperat vilket också ger den mycket vackra utsikter. Här ligger Rysslands Stilla havsflotta och staden färgas givetvis av detta både vad det gäller hamnen, butikerna och souvenirerna. Vid det här laget började vi bli lite slitna och sista dagen började vi längta hem lite till våra nära och kära. Hem till Moskva flög vi med flottan. Det tog 8 timmar, men planet var modernt och vi hade turen att det fanns tvmonitorer framför alla säten så vi kunde själva välja mellan flertalet filmer, musik och diverse tvspel.

Jag sammanfattar bara lite här. Tanken är att jag så fort som möjligt ska göra en länk på hemsidan med massor av bilder och berättelser från dagboken som skrevs under resans gång.
Och sist vill jag tillägga. Har du någon gång haft en dröm om transibiriska järnvägen. Gör den! Du kommer sldrig att ångra dig. Det gör inte jag...