Söndagsträning
Mina föräldrar kom i fredags vilket betyder fem hundar hemma och en massa extra man måste tänka på. Jag och Ulla hann i a f att träna lite lydnad och ett litet spår.
Jag la ut spåret ganska tidigt eftersom jag ville ha en liten längre liggtid. Under tiden körde vi lite linförighet och apportering som nu har börjat lossna och fungerar riktigt bra. Ulla har inte gillat träapporten innan så minsta lilla framgång har varit en seger. Åsa Löfberg ,som jag har tränat lydnad för ,anser att jag antagligen ställde alldeles för höga krav för tidigt med apporteringen och den håller jag nog med om. Men nu har det som sagt lossnat så pass att hon håller den, apporterar och kommer in och avlämnar den hyfsat. Bara att träna på...
Linförigheten har också blivit bättre. Hon hängde inte med i helomvändningar och svängar så bra förut, men nu har det lossnat och orken att hänga med finns där. Kul för det känns alltid lite lugnare när moment man tragglar med känns säkrare.
Sen testade vi som hastigast krypet för första gången. Jag fick ett tips av en kompis vars man tränade upp hundar för några år sedan. Kände att jag bara var tvungen att prova det för det lät så enkelt. Och till min stora förvåning fungerade det bättre än vad jag hade trott!
Sen lattjade vi, vilade lite och tog spåret som nu fått legat i tre timmar. Under bevakningsutbildningen har vi tränat allt från direktspår till liggtid på en timma. Ulla har alltid varit bra på spår, men den korta liggtiden har gjort att en liten bekväm rotta som henne gärna slarva när det finns möjligheter. DVS kan man gå med hög näsa och vinda in hela spåret är ju det bra, eller...
Därför ville jag ha ner näsan idag och få lite mer noggrannhet i spåret och tog då hänsyn till både vindriktning och liggtid. Det blev riktigt bra! Hon tog hela spåret mycket noggrannare än förut och det gick mycket lugnare till. Skönt!
Jag la ut spåret ganska tidigt eftersom jag ville ha en liten längre liggtid. Under tiden körde vi lite linförighet och apportering som nu har börjat lossna och fungerar riktigt bra. Ulla har inte gillat träapporten innan så minsta lilla framgång har varit en seger. Åsa Löfberg ,som jag har tränat lydnad för ,anser att jag antagligen ställde alldeles för höga krav för tidigt med apporteringen och den håller jag nog med om. Men nu har det som sagt lossnat så pass att hon håller den, apporterar och kommer in och avlämnar den hyfsat. Bara att träna på...
Linförigheten har också blivit bättre. Hon hängde inte med i helomvändningar och svängar så bra förut, men nu har det lossnat och orken att hänga med finns där. Kul för det känns alltid lite lugnare när moment man tragglar med känns säkrare.
Sen testade vi som hastigast krypet för första gången. Jag fick ett tips av en kompis vars man tränade upp hundar för några år sedan. Kände att jag bara var tvungen att prova det för det lät så enkelt. Och till min stora förvåning fungerade det bättre än vad jag hade trott!
Sen lattjade vi, vilade lite och tog spåret som nu fått legat i tre timmar. Under bevakningsutbildningen har vi tränat allt från direktspår till liggtid på en timma. Ulla har alltid varit bra på spår, men den korta liggtiden har gjort att en liten bekväm rotta som henne gärna slarva när det finns möjligheter. DVS kan man gå med hög näsa och vinda in hela spåret är ju det bra, eller...
Därför ville jag ha ner näsan idag och få lite mer noggrannhet i spåret och tog då hänsyn till både vindriktning och liggtid. Det blev riktigt bra! Hon tog hela spåret mycket noggrannare än förut och det gick mycket lugnare till. Skönt!
Kommentarer
Postat av: C med E
Äntligen är du igång med bloggen! :)
Ännu en gång GRATTIS till att ni blev godkända i bevakningen!
Får ringas senare i veckan så att vi kan prata ikapp. :-)
På fredag ska Enrico till Strömsholm och träffa en ortoped för att se hur operation lyckats. Hmmm... han är inte riktigt så bra som det stod på hemsidan... saker har hänt (klant matte) som jag berättar om senare... Så det kommer att vara mycket intressant att gå på återbesöket.
Trackback
